Smslån i Google

Det var en gång en smslån-kung – som satte stopp för spammet

Hej och välkommen hit! Kanske hamnade du här för att någon nämnde min gamla smslån-sajt – en sida som en gång i tiden skapade en hel del uppmärksamhet. Det var en annorlunda tid, där många gömde sig bakom falska profiler och länkar som ingen vågade stå för. Jag däremot ville göra något eget, något ärligt, och därför stod jag öppet med både namn och bild. Det gjorde mig ganska snabbt igenkänd – i alla fall i den lilla världen av smslån och sökresultat.

Men det var inte bara smslån jag höll på med. Under den tiden byggde jag också ett litet verktyg som hjälpte mig och andra att få bättre koll på allt det där spammet som florerade överallt. ”Lånesnoken”. Jag kartlade IP-adresser, visade vem som låg bakom vilka spamsajter och avslöjade exakt vilka sökord de försökte kapa. Det låter kanske som en liten grej, men för mig var det nästan som att spela detektiv – och ganska kul dessutom!

Det blev faktiskt så pass effektivt att Googles dåvarande spambekämpare, Matt Cutts, lade märke till det. Och plötsligt, bara två dagar senare, var sökresultaten renare än på länge. Jag minns hur skönt det kändes att se min egen sida och några andra ärliga aktörer ta plats, utan att behöva trängas med alla de där spamsajterna. Lite som att se ett stökigt skrivbord bli rent och snyggt igen.

Under de där åren hann jag också tjäna en hel del pengar – ungefär 15 miljoner faktiskt. Det var en intensiv period som lärde mig massor, men också en påminnelse om att pengar inte alltid är det viktigaste. Idag jobbar jag mindre med själva låneverksamheten och mer som konsult. Jag hjälper gärna till, men jag värdesätter också lugnet och att ha tid för annat i livet.

Den här sidan brukade innehålla ofantligt mycket information om projektet – från detaljerade guider till tekniska insikter. Jag har förstått i efterhand att det kanske var dumt att ta bort allt det där, men ibland får man helt enkelt välja mellan att bevara sin integritet eller fortsätta jaga pengar. För mig blev valet tydligt: jag ville inte längre exponera allt, och det kändes helt enkelt rätt att låta det vila.

För visst är det så: saker förändras, och vi med dem. Jag har lärt mig att uppskatta de små stunderna, att inte alltid jaga nästa stora grej. Det är nog det finaste jag tar med mig från de där åren – förutom en hel del minnen och historier som jag gärna delar med mig av när någon frågar.

Tack för att du läste!